Game on !

Åttiotalet hade anlänt och inleddes på ett spännande sätt. Sommaren 1980 slog Björn Borg John McEnroe i en historisk final och tog därmed hem sin femte raka Wimbledon-seger. I Sverige skulle Internovator snart bli Doro samtidigt som konkurrensen på telefonsvararmarknaden blev allt hårdare. Nu var det Game on!

Claes och Olle hade nu ett växande sortiment av DORO-telefonsvarare, ett varumärke som deras leverantör i San Francisco hade hittat på baserat på sönernas namn – Donald och Robin. Konkurrensen var omfattande, särskilt från Esselte, Sveriges största leverantör av kontorsmaterial. Telefonsvararmarknaden var het, och alla ville ha en bit av kakan. För att förenkla marknadsföringen meddelade man 1981 att ”Vi har bytt namn från Internovator AB till Doro AB, så nu har vi samma namn som våra telefonsvarare”.  Namnändringen kunde emellertid inte förbereda dem för det som väntade.

Dollarproblemet

För svenskarnas del kostade en amerikansk dollar 5,17 kronor, och så var det inte mer med det. Dollarn hade haft en fast kurs mellan 1950 och 1970, en siffra som till och med hamnade i skolböckerna. Under sjuttiotalet började dollarn falla långsamt, för att 1980 kosta 4,23 kronor.

Sedan började problemen. Dollarn började stiga, och nästkommande fyra år fördubblades värdet. Doro överraskades av detta, likt många andra företag. Problemen ledde till att företaget gick i konkurs, och Claes och Olle gick skilda vägar. Claes valde att rädda det som räddas kunde, och övertalade medarbetaren Allan Mårtensson att gå in som delägare. Doro var nu redo för ännu en match.

Under tiden hade MTV precis börjat förvandla populärkulturen, IBM hade lanserat sin första persondator och Nintendo var på väg att göra Pac-Man, Donkey Kong och Super Mario till stora succéer. Utvecklingen inom mikroelektronik accelererade och skulle innebära början på en spännande ny era.

Fler ben att stå på
Redan innan Doro började om på nytt hade man aktivt utvidgat sortimentet med flera olika produktslag, till exempel kopiatorer och dikteringssystem. Tanken var att ha fler ben att stå på än bara telefonsvarare. De försökte till och med marknadsföra en produkt som hette TELENOTE som kunde skicka bilder av handskrivna meddelanden ritade på enhetens skrivplatta.

– En annan nästan bortglömd produkt som jag var särskilt nöjd med var ”Nummersändaren”, säger Claes och minns den nytänkande automatiska uppringaren som han hjälpte till att utveckla. – Jag hade skrivit en specifikation för precis hur jag ville att den skulle fungera. Tänk dig att du ringde ett nummer, men det var upptaget. Allt man behövde göra var att trycka på en knapp. Sedan försökte enheten ringde samma nummer igen en gång i minuten tills någon svarade. Det gick att spara upp till 400 namn och nummer, och var väldigt praktisk för telefonförsäljare.

Doros produkt var inte den enda uppringaren på marknaden, men enligt Claes och Allan kunde deras göra saker som ingen annan kunde, som att identifiera en kontakt så fort man började skriva de första bokstäverna i ett namn. Enheten var formgiven av den legendariske industridesignern Carl-Arne Breger, känd för designen av ”Diavox”, knapptelefonen som efterträdde Televerkets klassiska modell med nummerskiva.

Dags för telefoner … äntligen!
I mitten av åttiotalet började telemarknaden avregleras på bred front i världen, och såväl telefoner som annan telefoniutrustning utvecklades snabbt. Kravet på att andra än Televerket skulle få sälja telefoner i Sverige ökade. I november 1985 upphörde till sist monopolet på sladdtelefoner. Inledningsvis fick konsumenter köpa telefoner från andra, men däremot var det ännu inte tillåtet att ansluta dem till det allmänna telenätet. Så småningom togs även det hindret bort och Doro sålde snart en mängd olika telefoner som importerats från Asien.

– Så fort vi visste att vi skulle få konkurrera med Televerkets fasta telefoner reste jag och en tekniker till Taiwan och Hongkong för att träffa potentiella leverantörer och berätta för dem vad vi letade efter, säger Claes. Vi fick ganska snabbt tag i flera varianter, och inom kort kunde vi erbjuda femton olika modeller jämfört med Televerkets enda.

Nytt ägarskap
Mot slutet av åttiotalet sålde Doro även faxar och sladdlösa telefoner, och tillsammans med Philips var de först ut på den nu öppna marknaden för telefonväxlar. – Både våra sladdlösa telefoner och telefonväxlar visade sig vara en stor affär för Doro när nu nittiotalet var på ingång, säger Allan.

Företaget växte nu så snabbt att ett utvecklingsföretag kontrollerat av familjen Wallenberg visade intresse för att köpa det. 1990 kom Claes, Allan och några medarbetare som blivit minoritetsägare i stället överens om att sälja allt till konglomeratet Midway Holding, då med den välrenommerade entreprenören och industriägaren Sten K Johnson i spetsen.

Inom kort skulle tre saker hända som skulle ha stor betydelse för Doro. Men det är en annan historia.